Busgossarna

På vår jakt att finna det genuint svenska Sverige passerar vi genom Svennevad, jag låter bilden tala för sig själv.

Men är inte det svenska Sverige röda hus med vita knutar och en flagga utanför? För det fanns då inga i denna ort, vi passerar igenom och kommer istället till den håla där vi förtär en sjusärdeles måltid!




Det är i Pålsboda det händer!

Efter att ha inhandlat en smaskig glass på den lokala ICA-butiken behav vi oss till en avlägsen p-plats för att njuta av gårdagens kyckling med potatis.
John visar upp sitt smörjda krås!


Jag själv lyckades med detta konststycke :D

Nu var vi både mätta och glada, speciellt efter det att John höll på att elda upp mina ögonbryn med sitt fräsiga stormkök som även fungerar som portabel eldkastare innan det är uppvärmt. V70n sätter fart norr över mot gnällbältet, närmare bestämt Öööörebro!
Örebro - Sveriges tråkigaste stad hitintills. Det var till och med så tråkigt att vi gick förbi en leksaksbutik och handlade var sin hink med spade! Jag en grön spade med matchande hink och John ett gult set, bilder kommer ;)


Detta var nog det enda spännande i hela denna stad, hit kommer vi inte igen (ev mot mutor).

John knackar på för att se om någon var hemma, väldigt fräsig mojäng hur som.

Vi kände nu att vi gjort Örebro (snälla säg att vi har fel och att vi missat massor av roligt!?) och beger oss istället vidare mot nya äventyr!

På vägen ut ur staden får jag se denna rymdskeppsliknande byggnad, lyckas hiva upp kameran precis innan det slår om till grönt! Vi funderade på om det var någon form av restaurang eller liknande?

Vi stannar till på ett raststopp längs vägen, väl här blir vi informerad av en kraftig dam i övre medelåldern om att vi inte skall missa lokala smaskigheter som den lokalprodcuerade glassen i Nora eller den gemytliga naturen i Kopparberg. GLASS ÄR GOTT så vi far mot Nora!



När man ser Nora från vägen sticker kyrkornet upp som en vit fyr bland trädtopparna, som om gud själv hade gjort plats för en pitoresk idyll mitt i Närkes hjärta. Det första man möts av är gedigna träbyggnader strukna med falu rödfärg och knutar med det klassiskt vita. Mitt hjärta slår ett extra slag när ljudet från kullerstenen resonerar i kupen, John säger glatt, men ändå smått pillemariskt, "Det här påminner om Gränna!". Vi båda konstaterar att det stämmer, kullersten, vatten precis intill torget, de vackra gamla träbyggnaderna, mmmm.



Är inte detta så puttenuttigt som det kan bli? En ICA-butik insprängd på promenadstråket i en ålderstigen träkåk.
Vi vandrar runt i staden och möts av en "antik prylbod", den gamla tanten i mig viftar glatt med käppen och jag kan inte hjälpa mig själv när benen, som de fått eget liv, skrider in i butiken.

Vi båda pillar och vänder på det mesta och funderar hur prylbögarna hade det för 100år sedan? Vad tusan samlade man på då? Termosar och skokräm i plåtaskar? John var väl inte lika överentusastisk som tant Erik (som efter att ha övertalat sig själv om att inte köpa lakan, bestick och massa annat onödigt), bara kom ut med två handdukar samt lika många fräsiga plåtburkar.

VI båda stämmer upp i kör utan att öppna munnen, det är magarna som knorrar. Vi glider in på den lokala pizzerian (vart tusan ska vi hitta en riktig sylta?) och beställer en familjepizza. Ja vi grabbar äter en del ;P

Det är nästan så man kan definera stadens storlek efter hur många pizzerior den har, o är det verkligen en stad om där ingen pizzeria finnes? Rolig tanke...

Hur som får vi vårat matverk och vandrar ner till vattnet, vilken utsikt att sitta och smaska till!

Men vad är det vi skåar i bakgrunden!? TÅG!

Nyfikna som två pojkar på julafton lallar vi bort och lyckas få tag på Sven-Åke som guidar oss runt bland fungerande ånglok, rällsbussar och servicevagnen.
Vi kallar hon Rune (gav en stark "vill ha -känsla").


Här eldar Sven-Åke för fullt i sitt ånglok inför morgondagens avfärd. Gissa vad ett sådan pjäs väger, "fulltankad".


80ton!

Egentligen kräkmätta och vankandes fram med magarna först (du vet som när man är alldeles för mätt) bestämde vi oss för att vi faktiskt måste få i oss den där glassen, den som den trevliga informationstanten hade pratat om, äkta Noraglass.

Damen i luckan sa att det var det värsta hon hade, Drottningbägare - tre sorters glass, grädde, drottningsylt och två chokladstänger. Nom nom nom!

Vi gick förbi några tågvagnar och såg en STFs (svenskaturistföreningen) flagga utanför. Gick in och fick ett rum för 140kr (!!) per skalle för en natt. Taget sa polisen! www.norataghem.se

Så här sitter vi nu med en fantastisk utsikt i Nora, välgödda och med ett glas vitt vin i handen och njuter av den andra dagen på våran episka resa genom vårat avlånga land. Ge oss tips, idéer eller säg bara till så glider vi förbi =D Vi bjuder här nedan på en utsiktsbild från våran kupè.
Busgossarna tackar för idag och bjuder på mer äventyr imorgon, god natt!